1796-1875 Corot Locations French painter, draughtsman and printmaker. After a classical education at the College de Rouen, where he did not distinguish himself, and an unsuccessful apprenticeship with two drapers, Corot was allowed to devote himself to painting at the age of 26. He was given some money that had been intended for his sister, who had died in 1821, and this, together with what we must assume was his family continued generosity, freed him from financial worries and from having to sell his paintings to earn a living. Corot chose to follow a modified academic course of training. He did not enrol in the Ecole des Beaux-Arts but studied instead with Achille Etna Michallon and, after Michallon death in 1822, with Jean-Victor Bertin. Both had been pupils of Pierre-Henri Valenciennes, and, although in later years Corot denied that he had learnt anything of value from his teachers, his career as a whole shows his attachment to the principles of historic landscape painting which they professed.  Related Paintings of Jean Baptiste Camille Corot :. | L'enfant au chapeau haut de forme (mk11) | Venise, La Piazetta | The Studio (mk09) | La cour d'un marechal-ferrant pres de la Seine (mk11) | La superieure du couvent des Annonciades de Boulogne-sur-Mcr Vers (mk11) |
Related Artists:
Paul Delaroche
1797-1856 French Paul Delaroche Locations Painter and sculptor, son of Gregoire-Hippolyte Delaroche. Though he was offered a post in the Bibliotheque Nationale by his uncle, Adrien-Jacques Joly, he was determined to become an artist. As his brother Jules-Hippolyte was then studying history painting with David, his father decided that Paul should take up landscape painting, and in 1816 he entered the Ecole des Beaux-Arts to study under Louis-Etienne Watelet (1780-1866). Having competed unsuccessfully for the Prix de Rome for landscape painting, he left Watelet studio in 1817 and worked for a time with Constant-Joseph Desbordes (1761-1827). In 1818 he entered the studio of Antoine-Jean Gros, where his fellow pupils included Richard Parkes Bonington, Eugene Lami and Camille Roqueplan.
Aaron Harry Gorson
1872-1933
egron lundgren
Egron Sellif Lundgren, född 18 december 1815 i Stockholm, död 16 december 1875 i Stockholm var en svensk konstnär och författare. Hans lite egendomliga förnamn är givet av en omtänksam fader som önskade sin lille nyfödde ett rofyllt liv, eg-ron. Egron Lundgren kan betecknas som den svenska akvarellkonstens fader. Han började först som oljemålare där han utförde genremålningar och historiska framställningar i tidens anda. Under sina många resor till Italien, Spanien och Indien fann han dock sitt rätta uttrycksmedel i akvarellen vars teknik han utvecklade till ett mästerskap. Han bosatte sig i mitten av 1850-talet i London där han hade stora framgångar som porträttmålare. Med London som utgångspunkt företog han sedan ytterligare resor både till Italien och Spanien men även till Egypten och Indien. Hans reportagemålningar från sepoyupproret i Indien anses utgöra en av höjdpunkterna i hans produktion. Hans akvarellteknik utvecklades med åren till en snabb, upplöst teknik i rena, klara färger och lätt penselföring. England med sina dimhöljda öar kom till fullt uttryck i arbetena från hans många resor. Sina sista år tillbringade Egron Lundgren i Stockholm men också därifrån fortsatte han sitt resande. Mest känd för en sentida publik har han blivit genom sina brev och dagboksanteckningar, utgivna under titeln En målares anteckningar 1 - 2 Egron Lundgrens väg i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter Egron Lundgren.